Anna Hallberg, f. 1975. Debuterte med Friktion (Bonniers) i 2001. Har også publisert dikt i Ord & Bild og OEI.
Redaksjonsmedlem i OEI.
kan spegla i stålets blanka ett blänk
i luften kastar ansiktet
tillbaka
knivens breda sida träffar
aldrig glimmande
när den far förbi med ögon.
(blickfång saknas varje / det växer )
djuphav
det ljusa hatet från pappas penis
mitt huvud är för tungt
en vilja: att döda
(det är nödvändigt att återvända
till den fungerande smärtan )
(det är nödvändigt att återvända till
den fungerande smärtan )
ett skäl. det här är:
ett skäl. det här är ett skäl
för att tala. Ett skäl för att
tala om. för
att tala om det här. Skälet. Nu MÅSTE du.
ja, nu måste du. Eller hur? Ja. Nu.
Eller. Hur. Skälet.
ett skäl.
eller. hur.
(eller) vill döda
att inte längre bära tappad
på självklarheter
-----------------------blåst
genom parkbänkarna
revbenen, Folkets Hus
och
kyrkböckerna
blåser det också
lika
igenom -------------------
Taxa: 8kr/tim vard. 9-19
Taxa: 60 öre kvällar och helger
Taxa: gräns, ett motstånd för skillnad
går på. begravningsplatser.
avtryckens minnen.
avslutade.
– i formar –
(som muffins)
jag förvånas
över hur snabbt
jag ryms ut
raider/bounty/raider/bounty/raider/bounty/raider/bo
unty - lägger bara i ordning som kommit fel och (i
ordning, i ording, i drrning, ird ning,) raiderochraidero
chraider och raider och vem är det nu som har ramlat?
Mina knän är blodiga och luktar illa. Röret rullade över
kanten. De var många, men jag vet inte. Din statoiltröja
har lossnat, i axelsömmen.
– Måste man ha keps på sig när
man jobbar här?
(Det kan jag inte
svara på.)
du måste döda allting.
du måste döda och fortsätta framåt.
du måste döda och fortsätta framåt igenom över under
och förbi
det ljusa våldet.
ett tunt svettlager
den mikroskopiska skärpan (svalkar och
lugnar)
så tyst skriker en liten flik
också det närmaste plagget.
tröjan med min svett,
med mina lukter /
/
sammanhangen slöa de
trötta joggingvarven runt elljusspåret
–
vill ensam är. och måste.
sanning = mage + ögon
sanning – mage = ögon
s – m – ö = s m ö r g å
s
Fiberoptiken. Den exakta beröringen. I tid.
Du kan inte. Som
vanligt.
(mänskligheten)
Betyder: torskfilé, litteraturkritik, hiss med grind
man ska skrika tystnaden rakt i ansiktet på folk
eller: vem är det nu som har ramlat?
våra armbågar är blodiga och luktar
trä
reflexmässighetens bedrägliga förskjutning
(Varför låter
det så mycket? )
natten tystnar också
låter floder av mörker fylla ut
–
överflödet rasar dunklas rämnar
av sig själv
Basgången är nu tyngre.
Det finns en rättvisa här.
jag ligger platt som ett minustecken
så nära att jag
känner hur strecken skakar
- Kanske,
om ni
tänker kring kärlek?
lå-nga sim-tag läng-re ut
in och ät
ground zero
thinking...
Nu målas en spegel i rymden
den tunna hinnan av silver
framför
ögat
och intet liv
ännu
minustvåhundrafjortonkommafemton grader
komma fjortonochenhalv
komma fjorton, tretton, tio...
Nu
växer ett spegelskal
signaler toner från
mätinstrument
brusande
eko (eko?)
(att driva sig crawlande längre ut du måste
döda och fortsätta framåt du måste döda
allt– )
minustvåhundrafyrtioåttagrader, komma in
kliva in, stampa snön, i farstun
nu rullas den röda mattan ut (ingenting mer)
men röd, som tungan på disken
(silverkupa, sammetsgolv, -eko?)
(vill säga: silverkupa, sammetsgolv, -eko?)
när tungan istället blir himmel så faller
flingor som liknar
snö
flingor partiklar kristallina korn, de liknar
snö eller trillande
för-
texter third
hairdresser,
violins...
menminustvåhundrafyrtiofem grader och mattan
är vit
när glaset vänds
kråkspår i snön under spegeltaket
nerrasade tecken ..lins
från himlen
då snön försvunnit är språket
kvar
-räven raskar över isen...
kråkor och korpar flyger
en rymd som sträcker sig längre ut
i långa långsamma simtag
kallt
att sorgen stelnar
vi är tvugna att använda oss utav
vi är tvugna att bruka enbart detta
den grusiga sorgen när figurerna och
landskapen och bevattningsapparatur
framför ögat
vad som växer, förökar sig, sprider sig, ja
ännu
Och när de
torkar.
han har en liten bild
som han klippt ut
en svartvit bild
av två kvinnor som skriker
det är dessa som alltid ska liknas
ett
blänk
i luften kastar ansiktet
tillbaka
D-dungKD-dungKD-dungKD-dungKD-dunKD-dungKD
-dungK
Den tredje kommer in och sätter sig i soffan.
Han hör inte vad som sägs.
Det pågår alltjämt och han hör inte vad
som händer därute.
Rosornas påbörjade nedåtfall de bladen som
nyligen öppnats –
(Det visar sig.)
____________________
04.02.03, nypoesi.net