Charles Bernstein: Virtuell verklighet

Charles Bernstein, f. 1950 i New York, er en av de mest toneangivende amerikanske poetene de siste tredve åra. Han har et førtitalls bøker bak seg og redigerte i perioden 1978-1982 det legendariske tidsskriftet L=A=N=G=U=A=G=E sammen med Bruce Andrews. «Virituell verklighet» er hentet fra Dark Cities, Sun & Moon Press, 1994. Andre tekster av Charles Bernstein på nypoesi.net: Fem dikt fra Rough Trades, Utopia finns bara i nuet fra The Sophist og essayet Nærlytting – Poesien og det framførte ordet.

Til svensk ved Jörgen Gassilewski. Gjendiktningene har tidligere vært publisert i Ord & Bild 5/97. Diktene gjengis med velvillig tillatelse fra forfatter og oversetter.

Virtuell verklighet

                      till Susan



Svär
    att det finns en sombrero
av lönnlig
           avfjällning
(uppläggning).


           Jag glömde
att ordna
           potatisarna men strandvillan
      (slev)
           har slösats
     isär. Härliga
           aningslöshet –
eller,
           ursprunget
           til vresigheten
(vittnesmål).


Laura
    lögar, Larry
lyfter lakuner.
           Sådana som
detacherar missbedömnings-
           kommissionen över 30-dagars-
intervaller.


                                            I
rockärmen finns
           manchett & manchett-
knappen (vaggvisa, vänsteroffensiv,
           husbåt).


  Låt
           inte heller ditt omedvetna
ta överhanden.
                           Ändå, alla trådar
leder någonstans, alla fall är
           klippta för att tona bort.
Dvs: 4 ska alltid följas
           av 6, 6 av 13.


  Eller om
           individualitet är en falsk
fasad, är gruppsolidaritet ett
  falskt fäste.


«HÖR JAG NÅT MER BRÅK FÅR
           DU GÅ RAKA VÄGEN TILL DITT RUM!»


Hon flöjtar den klunken
förtjustare.


              Hör jag nåt mer gormande
         kollapsar jag som lövfällande
                                            påfyllning.


           Så sväng på
tapparna, blodfyll
     vidgningarna.
           För jag
har hört att förhållanden
           är ett halmstrå i orkanen
                  av projektioner
& och förväntningar.
        Det handlar inte
om kapacitet utan omtanke -
                  inte storlek utan åtrå.


                  & förtvivlan
gör vilka som helst till träskallar, glimmar
i längtans passivitet, skummar
                  besvikelsen & blandar den
med bris.
                                            Igenkänningens
                  styng utlöser
                  minnet & försök
                  ta isär det (sätta
                  ihop det).


                                                       Karl-Alfred
kastar inte längre loss, men Betty
                                     Boop ska alltid
                  sjunga ljuuvligare
                  ljuuvligast
  än trut som ilar
                          mot den tomma
ångerns slott skapade
    av skymningen, upplösta i
                                            dagens bakade ljus.

_________________________________
18.09.03, nypoesi.net