Jörgen Gassilewski:
Fra skapelsens sedelärande samtal
Jörgen Gassilewski debuterte med samlingen Du
i 1987 og har siden gitt ut 7 diktsamlinger. skapelsens sedelärande
samtal, som dette er et utdrag fra, kom ut på Bonniers i 2002. Et intervju med Gassilewski blir
publisert sammen med denne teksten.
XX
jag är här och jag vrider min
handled och
jag
är på arenavägen på
väg till globens
köpcentrum och linnéa
och
johan svensson
sitter på en blöt berghäll och
johan
håller
en sked i rostfritt stål och han
tänder en
tän-
XXI
dare under och linnéa
håller en
halv
citron och ett filter mot en
sprutspets vätskan
i skeden
kokar citronen
pressas lågan
slocknar hon håller filtret
mot
spetsen suger
suger in vätskan i sprutan
långsamt
långsamt
XXII
de väntar linnéa doppar
filtret i
i
vätskan i skeden drar upp den
genom filtret
genom kanylen och
upp i
kolven och hon
släpper citronklyftan och och
johan
slänger
skeden i en tuva av
grönt
gråskimrande
XXIII
gräs linnéa stasar
armen
med blågulrött
skärp ärriga armvener går
hon spänner
sin
arm pronation senor muskler
hudlager i
rörelse
födelsemärken
hårsäckar och
strålbenet och armbågsbenet
musklerna
är
XXIIII
huden är töjbar hudlager
hon har
hittat
en plats ett kommatecken ett
dammkorn en punkt
himlen är
töjbar och skrider
hon och kroppen
in och ut och vad vi vill
är
böjlighet vad
böjlighet vill är töjbarhet
hennes
huvud
XXV
faller bakåt amoenus
allting är
ljust
vackert stilla harmoniskt och
välvilligt tid-
löst hon
lägger samman lindor
och svepning för-
vandlat till sviter av nu
i
dödens tecken
men nu finns en gång musklerna
och de gör
vrid-
XXVI
ningar hjälper att göra vrid-
ningarna
och
de är så lätta att böja
och hon böjer
dem som sonen till
vänster i
athenodo-
ros hagesandros och poly-
doros i de-
ras
laokoongrupp med skärpet
som ormen om
XXVII
hennes
högra arm och johan
som den nakna
kvinnan bland de fullt
påklädda
männan kvinnan
som ser på betraktaren i
frukost i
det
gröna av manet det stillnar
allt stillnar och
johan ser på
mig och undrar
vad jag vill ja
XXVIII
vad vill jag
jag är här och det
finns ingenting
att säga vad vi behöver
är
tystnad men
vad tystnaden behöver är
at jag pratar
på ge vilken
tanke som helst
en knuff och den
faller lätt men knuffaren
och
den knuffade
XXIX
eller så kan vi helt
enkelt
och hur som helt
men nu finns en gång tystnader
och ord
gör hjälp-
er att göra tystnaderna
jag har ingen-
ting att säga
och är något
och vad och jag
och vi står i samma rum och
breder
ut oss
XXX
i detta rum johan ser på
mig med
bruna
ögon röda hornhinnor med
hårt lappade
jeans smutsbrun olle
jympaskor
med tovigt hår
finnigt ansikte linnéa
släpper
skärpet
blodet rusar hennes huvud
faller
bakåt
XXXI
det berättas att den av la-
okoons
söner
som är frukten av att denne
förgått sig mot
sin hustru dör
den andre blir
fri eller att
poseidon sänder två stora
ormar
över
havet som kväver de tre som
försöker
att
XXXII
varna sina landsmän för den
stora
hästen
av trä linnéa sjunker in
i berghällens
björksly grönmossa
groblad och
svartvit granit
en ensam gråfibbla som
är
fullstendigt grå
ett ensamt fårsvingelstrå
ett
bergssyrablad
XXXIII
ett tomt profilpaket som
är
uppslaget likt
en bok plasten ringlande in
i en tuva
med
gräs kopparbergs cider en
burk veckad som
ett dragspel en mycket
smutsig
wettextrasa
troligen blå ett komma ett
dammkorn en
punkt
XXXIIII
fjortonhundraåttiotre
johan snell
hans
första bok den sista punkten
i den boken
en diamant ett
ruter ett
sår missale
skärvor av flaskglas med fragment
av den
svarta
och vita etiketten en
brun och vit
lapp
XXXV
från konfektionsindustrin
med
columbia
sportswear gert boyee ett solblekt
och grånat
och
vad och uppblött ark papper ett
rosa rum en
kvinna håller en
penna i
luften testa
ditt förnuft och plastskederna
och de gör
vrid-
XXXVI
ningar hjälper att göra vrid-
ningarna
och
de är så lätta att böja
och johan han
lyfter sitt huvud från
tumme
och pekfinger
och rätar på handleden och
stöder sin
kropp
med handflatan mot mossan och
sträcker ut
sitt
XXXVII
ben och vänder bort sin blick från
mig
och globen
och aftonbladet företags-
universi-
tetet och är något
och vad
och vänder bort
sitt huvud och blickar genom
stålnätet
mot
tunnelbygget vägverket byg-
ger södra
län-
XXXVIII
ken klar år
tvåtusenfyra
entreprenör
bergtunnlar arenavägen
selmer och
de
gula ventilationstrummor
som sträcker sig
ut ur
tunnelöppningen och
på andra sidan
finns orange tågset och
sedan
himlen orange
XXXIX
området är
tv-över-
vakat secur-
itas och jag är här och det
är
strålbenet
och armbågsbenet och och och
hjärnan rensar
inte allt
som ska lyftas ut
ord försvann svårt
att gå självmord näsan
pekar
uppåt hellre
XL
död än blyg står inte ut
cel-
lusibinsvamp
banghuven blod blod skratta skratt
och se glad
ut
slemmiga svarta klumpar och
plasta upp och
blod träck spyor
kläder skor och
fimpar väskor
kassettband pocketdeckare
och
rester av
XLI
bröd korv spaghetti spritt över
rummet
dammludd
och var och är och arm och ben
och smurf och nu
och då
och gör ett jag ett här
ett du ett nu
han är här och han vrider
sin
träskruv och han
är på gråmunkeholmen på
väg att
trycka
XLII
skapelsens sedelärande
samtal och
det
är en måndag i november
fjortonhundra-
åttiotre varje
tryckark
vill minnas det
tryckarparet som jag brukar
stöta på
i
franciskanerklostret här på
holmen där
jag
XLIII
bor sittter på en kall träbänk
och äter
två
skålpund klostrets korngryn och det
med treskädar
men nu
finns en gång skedarna
och de gör vrid-
ningar hjälper att göra
vrid-
ningarna och
de är så lätta att bryta
och de bryter
__________________________________
17.09.03, nypoesi.net
|