| |
Marie Silkeberg: One and others – kartografier
Marie Silkeberg (f. 1961) debuterte med diktsamlingen Komma och gå i 1990, og har
siden gitt ut tre diktsamlinger, i tillegg til essays, dramatikk og gjendiktninger.
Diktene under er hentet fra hennes siste utgivelse,
Sockenplan, säger hon (Bonniers 2003).
När vi anlänt till Ayrusha, nära Kilimanjaro, och driver omkring i den fuktiga middagshettan upptäcker vi,
inklämt bland de gamla kolonialbyggnaderna, ett bibliotek. Vi går in. Den tunna glasdörren slår igen bakom oss.
Ingen syns till. Det är tomt. Svalka, dunkel. Dammet yr i de tunna solstrimmorna från de högt belägna fönstren.
Vi går längs raderna av gulnade, blanka eller helt sönderlästa böcker - deckargåtor, okända romaner,
introduktioner till ingenjörskonsten
På en hylla närmast golvet ser jag titeln Litterature and evil. Jag slår upp boken. Avsnittet om Genet
är urrivet. Hela finalen. (Kyrkogård. Det får mig att tänka på en kyrkogård, någon vi sov vid, i bilen, en natt
i Jugoslavien. Den smala grusvägen, de fladdrande ljusen, mörkret. Och något mer. Något jag glömt om den natten)
När vi kommer ut på gatan omringas vi av Masaikvinnor. De vill sälja sina sirligt trädda smycken av pärlor och
utklippta plåtbitar till oss. De håller fram dem. De tränger sig mot oss. En gammal kvinna särskilt. Jag ser in
i hennes mun. Hon har knappt några tänder. Jag tänker på det utdragna skrik de kan brista ut i, med tungan synlig,
vibrerande. Jag har bara hört det några få gånger. Det liknar ingenting. Inte skräck, inte sång. Ren uppfordran bara.
Varje plats ett torg. Ett här, hör, här börjar något hända
____________________________________
1.
trampar på bröstbenet, andningen
flämtar
flammar
en stad, en krypta
fasadernas chiffer, förkastningsbranten
blindfönster
spridande
bläckfisk
med sina dräneringsslangar
lägger bar
en mörk
bergart, bad
bad
for a victim
____________________________________
2.
fällda ganglier
en fot
bland händer, centrifugal
vertikallina
hela
njutningskapaciteten
lickin', lickin'
underjorden, underskogen
mörkret
som omger
kroppen
är kroppen
lösgjord, den objudna
gästen
brobanebalken
____________________________________
3.
experiment med huden, Eurydikefållen
stiger åt sidan
lyftkranarna, spindelarmarna
sänker
"så kaotiskt"
strejkande sömmerskor
öppnade gathörn, avlopp
flödande
gallermönster
tappas
fladdrar
varje under
handleden, sidenvägen
zoo
zoologiska
____________________________________
4.
seendets rörelser
i hans ansikte
saliv
dras ut
i vida bågar, strängar
stryker förbi
han
vidrör det inte med
händerna
vita streck, en
vandrare
härmar ett moln
är natthimlen
ett fönster
himlen över Frihamnen
____________________________________
Han hade ett smycke kring halsen. Såg jag redan första kvällen. Afrika.
Den afrikanska kontinenten, kartbilden. Rent guld. På den var Tanzania markerad med en grön, starkt lysande
sten. Vi frågade honom om det. Han svarade inte. Nätterna var fuktiga, mörka. Månen. Ramadan hade nyss börjat.
Någon skötte om honom. Kom och gick. Hans gulsot var på väg att ge vika. Utan hjälp av några som helst
västerländska mediciner. Frukter, åt han, sa han. Annat. Ord på swahili som vi inte förstod.
Han träffade en diplomatdotter från Sydafrika. Några dagar senare såg vi dem, ett sammanslingrat glidande
kroppsmönster, på Dar es Salaams nattgator. Ingen asfalt. Smycket hängde då kring hennes hals
Ingen sover
Oh the beggars you mean
And the nightwatchers
(Att söka i vattnet. Mörkret i rösten. Två fötter. Ett anatomiskt lexikon. Tecknat över den gigantiska kroppen.
Två fötter. Träd ut, säger de. Hit. Boken är uppslagen)
125 stammar, säger han, 125 olika språk. Och – med ett leende – klickspråket, har ni hört talas om det? H
an gör smällande ljud med tungan placerad, snabbt förflyttad, i olika lägen mot gommen.
Ingen har sett dem, säger han och ler bredare, man säger att de brukar äta upp de missionärer som försöker
i köttet blodet i köttet
I can't hear you Master, I can't hear you
__________________________________
15.06.03, nypoesi.net
|