Snart närmar sig en kallfront
med oreda och is i förgasaren
nyponen är redan mogna
svindlande röda frukter
varje dag växer spänningen över fälten
nedbäddade i sina läger
tänds fyrarna
vi lägger oss i en brant sväng
och begrundar fundamenten
*
Det är vallmon och lommen
ådrorna i bäcken
kalkvita strimmor om kvällen
där lien ligger gömd
ängsull över ägorna
jag är ensam
när lagårdsporten stängs
ensam i kritvita vattnet
ta i järn pojke
ta i järn
nu ska risas och sågas
aggregatet ska på
och strömmen i stängslet
daggen
gräset så nygrönt så
jag kramar fåret
du skall icke gå
du skall icke gå
*
Det är något som inte känns bra
med horisonten
ett skepp stiger ur havet
blå rök bäddar in tinningarna
i dag har kraften gjort oss tyngre
det kan vara plågsamt
att behålla den här höjden
*
Jag kom som gäst till farligheten
redan staketen
stod som en varning
längs betesmarken
jag lade i en lägre växel
och smög mig
längre in i kulturlandskapet
djur och människor
irrade trevande omkring på myren
en kall morgon upptäcker någon
rykande färsk spillning
det är något nytt
man inte känner igen
när solen står som högst
breder ett skimrande regn ut sig
jag kan höra prasslet av grenar
och andra livsformer i rörelse
*
Allt kött är hö
kontakten med din bank är bruten
ett regn faller
du går en gångväg
där asfalten plötsligt tar slut
____________________
01.07.05, nypoesi.net